Ängarna i min barndoms somrar är fulla av brännässlor
de breder ut sig
ofta i en sluttning
Jag vill slänga mig ned för slänten
rulla ned för ängen
landa mjukt i ludna blad
Jag vet att jag inte borde
det sa min mamma till mig
Ganska ofta är det svårt att vara rädd om sig
Jag hade en vän som en sommar fick smörja in kroppen med filmjölk
han gav vika för lockelsen
han sprang ned för backen
Titta på Olle, se vad ont han har
Min mamma vet alltid vad som är bäst för mig
Jag har lärt mig av henne
Haven i min barndom är fulla av brännmaneter
De är vackra
Röda och glödande
Mjuka
Mamma säger att vackra saker ibland gör ont
Man får skrapa bort trådarna med ett kreditkort
Mamma säger att man ska värna om kärleken
Men först om sig själv
Jag ska klappa din kind säger hon
Dina vänner ska dansa med dig
Men snälla gör dig inte illa
Hoppa när vattnet är klart
Spring inte ned för ängen
Man kan inte skrapa bort minnen med kreditkort
Ingen självrisk täcker tappade drömmar
eller vaser som kastats i väggen
Filmjölk lindrar inte hjärtesorg
Mamma säger att man ska vara rädd om hjärtat
ganska ofta är det svårt
men jag har lärt mig av henne
Poeterna skriver om skogen
om bäckarna och djuren
om vårens första vidöppna fönster
Allt har redan sagts om daggen
den har beskrivits som tårar
som pärlor på tidiga mornars gräsmattor
De har skrivits om det stora i det lilla
om naturens underverk
om stjärnhimlen och koltrasten under den
Jag vet ingenting om poesi
Jag vet allt om svar man aldrig får
om brev som kanske kommit bort i posten
Jag har lärt mig att läsa läppar vid hög bas
Ingen är snyggare än deras senaste instragrambild
Ingen är snyggare än när du inte vill sova ensam
Mina skor fastnar i klubbtrappans golv
Det påminner om något från längesedan
Från när du inte visste vad det var att växa upp
Det påminner om sockiplast
det klibbiga golvet
men jag snubblar mer nu än vad jag gjorde förr
Vi ser varandra i mikrosekunder under strobelights
det är som att bläddra bland diabilder
mina vänner som dansar är blommorna på morfars fotografier
Mintun smakar som fluorsköljen man absolut inte fick svälja
Stad i ljus är ringklockan över skolgården innan första lektionen
Ingenting är fulare än när lamporna tänds
Vi byter nummer som man bytte bokmärken
Jag byter mina skor med min väns klackar på vägen hem
Det behövs inga tack, allt är en gentjänst
Det tjuter i öronen i kön till Burger King
Hesa Fredrik testas alltid kl 04 natten till söndag
Ingenting är tystare än när airpodsen laddat ur
Jag vill skjuta fiskmåsarna utanför mitt fönster.
Deras skrik håller mig vaken om nätterna.
Det är kvavt och varmt i lägenheten,
jag måste välja mellan värmen eller oljudet.
Oftast vaknar jag kl 04 av det öppna fönstret.
Han sover tungt med ansiktet så nära mitt att vi delar andetag.
Så nära har vi aldrig varit förut
och kommer antagligen aldrig vara igen.
Jag vill köpa ett gevär,
för att få tyst på måsarna.
Jag vill aldrig träffa någon igen,
låta detta bli mitt tappra försök.
Men så tänker jag på deras ungar,
jag hade aldrig kunnat skjuta.
Jag tänker på ungarna jag själv vill få,
att jag måste försöka för deras skull.
En dag ska de hålla mig vaken,
då kanske jag förstår måsarna.
Då kommer jag gömma geväret,
skämmas att jag en gång ville skjuta.
De kommer sova tungt,
vi kommer dela andetag.
Jag kommer ligga vaken igen,
vara rädd att om jag blundar så växer de upp till morgonen.
Flytta in, flytta ut
hitta hem, göra slut
allting vackert varar
i dina minnen, alltid längre än vad du klarar
bygga bo, klippa band
knyta an, skratta ibland
gå längs din gata 21.02
det är svalt och ljust, det gör ont
men gå bara gå gå gå
sommaren blir augusti september april
allting börjar om, det kommer alltid en vår till
du äger allt det som var
hitta rätt igen, sök alla svar
hitta ett hem ännu en gång,
låt stunden bli helig, men aldrig för lång
när allt är över, när du måste börja om
då är det minnena som viskar
var inte rädd, kom kom kom
Min magkänsla kan förutspå världskrig.
Den kan hindra ett barn från att springa över vägen.
Den vet alla svar på tipspromenaden.
Min magkänsla är vännen alla hatar,
men som alltid får vara med.
Den skriker:
Lämna! Gör slut!
Till paret som byter ringar.
Min magkänsla kan rädda en humla från att drunkna i vattenpölen.
Den anar regn veckor innan metrologerna.
Min magkänsla kan vittra katastrof,
långt före molnen skymmer solen.
Den kan se ovädret i fjärran,
men aldrig hindra det.
Den kan bara varna alla inblandade:
Akta er! Sök skydd!
Ingen lyssnar förrän himlen öppnar sig,
alla blundar under solen.
Min magkänsla kan finna bränder,
men aldrig släcka dem.
Aldrig heller tända på.
Den kan rädda en stad från ruiner,
om någon lyssnar på dess rop:
Det brinner! Det brinner!
Ibland häller den lite bensin
på elden som redan finns.
När den vill värma sig,
se lågorna blir större.
Det är inte magkänslan som antänder,
därför blir det förlåtligt.
Magkänslan känner bara doften av rök
långt innan huset brunnit ned.
Min magkänsla skriker sig hes på tomma torg,
den vill varna varje människa.
För kriget,
för branden,
för ovädret och katastrofen.
Alla stänger sina fönster,
dämpar allt oväsen.
De sitter tysta och ängsliga i sina lägenheter,
försöker lägga pussel och natta barn.
Skakar på huvudet åt skriket på torget,
men somnar med tanken att magkänslan kanske har rätt.
Ett hem är 24kvm rum och kök.
Ett hem är doft av hav och gödsel.
Det är att lämna altandörren olåst.
Det är att aldrig glömma säkerhetslåset på natten.
Ett hem är en hall full av skor.
Det är en ensam tallrik vid bordet.
Ett hem är att inte ha varken nyckel eller portkod
men någon som släpper in en alla tider på dygnet.
Ett hem är farmors sminkbord.
Pappas recept på fisksoppa.
Det är många många flyttkartonger.
Det är ännu fler trappsteg.
Ett hem är att gå över till grannen när det åskar.
Det är en soffa för lillebror att sova på.
Det är linoleummatta.
Det är knarrande trägolv.
Ett hem är palettblad från mamma.
Det är att köpa billiga tulpaner till en vän.
Ett hem är att samla alla du älskar.
Alltid lämna ut portkoden.
Alltid göra extra plats runt bordet.
Ett hem är att återvända.
Att hitta nytt.
Det är tusen platser
och några till.
En murare ska lära mig hur man bygger högt och stadigt.
Det ska bli murar som ingen tar sig över
omöjliga att rasera.
Den dementa ska lära mig om att glömma.
Hur man lämnar allt bakom sig
låter minnena försvinna som badvatten i golvbrunnen.
En pyroman ska lära mig allt om att bränna broar.
Hur man får kontroll på elden
så den inte sprider sig till hjärtat.
De gamla ska lära mig om ensamhet.
Jag ska få veta hur man brygger en kopp kaffe om morgonen
hur man fyller dagarna med sitt eget sällskap.
En sjökapten ska lära mig att hålla rätt kurs.
Hur man undviker att gå på grund
hur man styr sitt skepp mot en ny hamn.
De religiösa ska lära mig om förlåtelse
om att vända andra kinden till.
Fader vår
du som är i himlen
snälla
utsätt mig inte för prövning.
En låssmed ska lära mig att byta mina lås.
Jag ska be om en enda uppsättning nycklar
så ingen kan komma och gå som de vill.
Till sist ska jag lära mig om frihet.
Av vem som än vill berätta
av fången
av nomaden
av fåglarna påväg söder ut.
De ska berätta om att längta bort
om hur man lyfter och lämnar tillslut.
Min granne fyller år.
Jag hör dem sjunga ja må hon leva genom min öppna balkongdörr.
Känner lukten av cigarettrök.
Det är så märkligt att existera sida vid sida av någon.
Så intimt.
Jag sitter i pyjamas och läser.
Hon firar sin 22e födelsedag på andra sidan väggen.
Det känns trygg att höra dem skratta.
Det är fint att veta att man inte är så ensam som man ibland känner sig.
I den tredje lägenheten på vår våning bor en kvinna som jag det första året aldrig såg.
Jag trodde länge att ingen bodde där,
men det levererades paket till dörren några gånger i veckan som sedan försvann.
Nu har jag sett henne några gånger.
Hon har fyra hundar som tar upp hela trappan.
Då skrattar hon och ursäktar sig.
Jag tänker att det är ett gott tecken att jag möter henne ute ibland.
Det betyder att hon tar sig utanför lägenheten mer än i fjol.
Eller så är det jag som tar mig ut mer.
I Norrköping hörde jag grannen spela piano en gång om dagen.
Och ha sex.
Han var väldigt duktig.
På piano alltså.
Han läste på Musikhögskola,
det fick jag reda på när jag sökte upp honom på facebook.
Det var svårt att inte bli påmind om hans liv som pågick parallellt med mitt.
Dagen jag flyttade ut fick jag låna hans verktygslåda,
det var första gången jag träffade honom.
Då tänkte jag på hur många dagar och kvällar vi har suttit i två rum bredvid varandra,
upptagna med våra liv.
Jag tänkte på hur hans pianospel hade blivit en så viktig del i min dag.
I Gamlestaden trodde jag att det var väldigt tjocka väggar.
Det var första gången jag bodde i lägenhet.
Jag hade hört att folk beklagades sig över lyhörda lägenheter
men tyckte att de hade överdrivit.
Det var tills en barnfamilj flyttade in i lägenheten bredvid.
Jag fick sova med öronproppar resten av den sommaren.
Ibland sent på natten när barnet grät och grät funderade jag på att ringa socialen.
Men vad visste jag om hur mycket barn gråter.
Jag hade ju aldrig bott vägg i vägg med någon tidigare.
Copyright © Alla rättigheter förbehållna